Jörgen Zachau, med rötterna i Örkelljunga och uppvuxen i Ö Spång, är utbildad sjökapten och har kört fartyg liknande Estonia. Han arbetar sedan ett tiotal år på Statens haverikommission. De senaste åren har han varit utredningsledare för den svenska delen av den senaste utredningen om Estonias förlisning, den som tillsattes efter dokumentären ”Estonia – fyndet som förändrar allt”. Det var 28 sept 1994 som Estonia sjönk i hårt väder med 852 personer döda.
En tid efter olyckan tillsattes den s k JAIC-utredningen som i dec 1997 la fram sin slutrapport. Jörgen säger att slutsatserna i den rapporten fortfarande står sig. I rapporten påtalas att det saknades regler för visirlås. När fartyget tillverkades, byggt på ett varv i Hamburg, hade man både gjort felaktiga kalkyler och gjort avsteg från ritningarna. Det gjordes inte heller nödvändiga inspektioner i samband med att certifikatet utfärdades. Vid konstruktionen hade man brutit mot reglerna att bogvisir och fordonsramp inte fick hänga ihop. Det visade sig att fartyget inte klarade så hårt väder på öppet hav. Olyckan började med att visiret lossnade i sina fästen och blev hängande på rampen. Visirets enorma tyngd på rampen fällde ner denna så att vattnet fick fritt tillträde till bildäck. Den första minuten forsade det in 1000 ton vatten och försköt tyngdpunkten så att fartyget började kantra. Vid mer än 30 graders lutning kommer vatten också in i ventilationssystemet och kommer då under bildäcket. På en timma sjönk fartyget och ligger nu på 80 m djup.
Dokumentären om fynden som påstods förändra allt gjordes utan vederbörliga tillstånd vilket betydde att personerna bröt mot gravfriden. Den nuvarande kommissionen har fått tillstånd att dokumentera såväl fartyget som havsbotten, vilket man gjort med oerhört avancerad utrustning, som inte krävt dykare. Bl a har man tagit 44.500 bilder i hög upplösning, s k fotogrammetri, och fogat samman dessa till en tredimensionell mosaik. Jörgen kunde visa en animation med vilken man kan se fartyget från alla håll.
Forskare från Stockholms universitet har undersökt bottnen som fartyget vilar på. De har kommit fram till att fören och aktern ligger på lera medan de centrala delarna ligger på urberg, som delvis också är i dagen. Med hjälp av bergsborr har man också lyckats ta upp prov på detta urberg. Det är dessa stora stenar som skapat hålen i skrovet man inte sett tidigare, eftersom de uppstått med tiden. Teorierna om att de uppstått vid en explosion har kunnat avfärdas. Inga spår av en sådan har kunnat spåras på kanterna där t o m målarfärgen finns kvar. Inget pekar heller på att det skett en kollission.
Bogvisiret har kunnat bärgas sedan tidigare, nu har även rampen kunnat bärgas, och därmed har man också kunnat kartlägga och förstå mer av förloppet när visiret blev hängande på den och gav vattnet fritt tillträde till fartygets innanmäte.
Kommissionen har också kontaktat alla överlevande svenskar, vilka är 42 st. Av dessa har 27 personer ställt upp för intervjuer så här långt efteråt. På fråga om det funnits med känslig militär last säger Jörgen att man inte vet vad som finns i lastbilarna på däck. Det är i alla fall ingen last som förorsakat olyckan.
Sammanfattningsvis säger Jörgen att fartyget inte var sjövärdigt och skulle man vilja bärga det idag skulle det komma upp i delar, eftersom skrovet nu blivit skrot. Slutsatserna av den första utredningen står sig fortfarande. På SvT play finns nu en dokumentär från Vetenskapens värld, som Jörgen helt ställer sig bakom. Apropå konspirationsteorierna säger han att det inte behövs några sådana, det är redan tillräckligt pinsamt. Myndigheterna kände till problemen med dessa fartyg och ingrep ändå inte.
Presidenten avtackar Jörgen för denna spännande redogörelse och påminner om nästa programpunkt på måndag 23/10. Då är ämnet ”Nakenchock”, fotografen Andreas Paulsson kommer att avslöja vad som döljer sig bakom denna rubrik.
Vid pennan, Gösta